Hej!
Mitt i en semester. Jag kan välja att sova länge på morgonen eller inte. Jag kan välja att umgås med dem jag vill umgås med även om det är så att jag trivs på mitt jobb. Men vi alla har ett behov av att få ladda våra batterier och hur vi gör det skiljer sig nog massor åt. Men det viktiga för oss alla är att ge oss tillfälle att ladda våra batterier och göra det vi vill göra.
När gjorde du din sista egotripp och verkligen laddade dina batterier? Den där saken som bara du vill göra och kanske ingen annan vill ställa upp på. Kanske är det att få åka till ett berg och bara sitta där ensam och se på naturen eller åka till en storstad och känna pulsen eller vad det nu kan vara. Att göra den där egotrippen som bara tillfredsställer dig och som du sett fram emot men med hänsyn till andra aldrig blivit av. Och kanske är det så att du alltid känner ett hunger efter den vilket gör att du inte kan njuta fullt ut av din ledighet tillsammans med din familj eller vänner för du hela tiden har den där trippen i huvudet.
Det jag vill säga är att det är inte fel att ta den där trippen. Alla har vi behov av dem och alla mår bra av den även de som inte är med på samma trip.
Jag läste precis boken ”Born to run”. Man skulle kunna tro att det är en bok av och med Bruce Springsteen men det är det inte utan det är en bok som handlar om att hitta löpningens själ. I den får man följa några personer som ger sig ut på löprundor och kommer till ett läge där det egentligen inte finns några gränser utan de bara fortsätter att springa. Lite som i filmen med Tom Hanks med titel Forrest Gump. Och man springer bara för att det är så kul.
En som jag känner har nyligen skaffat sig en motorcykel. När han kommer hem efter en dag på jobbet så drar han på sig motorcykelkläderna, hjälmen och ger sig ut på en runda. Han sa att ibland kanske den bara är en halvtimma men så otroligt livsbejakande och få den där tiden.
Själv brukar jag dyka. När jag dyker är jag i ett element som ger mig den där otroliga njutningen att bara vara ett med det jag håller på med.
En annan person jag känner brukar ge sig ut på en promenad. Den kan vara kort och den kan vara lång och det är besluten för stunden där vägen delar sig som får avgöra längden på promenaden.
Och allt handlar i grunden om att ladda sina batterier och att därefter med glädje och lust kunna ge allt igen och känna lusten av allt.
För visst är det så att även jobbet du har är en egotripp? Om inte så kanske du skulle fundera på varför ditt jobb inte är en egotripp, varför ditt jobb inte ger dig den där energin.
Uffe