Kunskap ger insikt

Jag läser en hel del och jobbar hela tiden med att lära mig mer för att på så sätt öka min förståelse hur saker och ting fungerar. Jag vill inte hävda att jag kan mycket om vår hjärna men tar gärna till mig sådant som ger mig förklaringar till varför händer. Ta till exempel amygdala. Det är en del i vår hjärna. Den kan ibland även kallas reptilhjärnan. Det är den som, lite förenklat, har hand om våra instinkter. Den är en gammal del av vår hjärna som reagerar på andra signaler från kroppen. Den har egentligen endast två lösningar på signalerna och det är fly eller strida. Många av oss har fått lära oss att strida är inte det vi gör i dagens samhälle så vi väljer då det andra alternativet det vill säga att fly. Amygdala är kopplade till känslomässiga reaktioner. Ibland kan vi reagera på liknande situationer som hjärnan tror att det är samma situation. Vi kan få en reaktion som vi inte förstår. Vad var det jag blev rädd för? Varför blev jag arg? Arg i det här sammanhanget är detsamma som att välja strid framför flykt.

Många gånger handlar det om hur vi förhåller oss till en situation. Jag förutsätter alltid framgång i det jag tar mig för och det är ett lyckat koncept. Når jag alltid framgång? Nej, men det är alltid för tidigt att ge upp. För visst har du även känt att du inte vågat något och sedan ångrat dig att du inte gjorde det!?

När en fara uppstår talar amygdala om för oss vad vi bör göra. Nackdelen med den delen av hjärnan är att den kan förväxla situationer på grund av olika orsaker. När vi står inför en ny situation och blir nervösa för den känner amygdala av stressen och kan amygdala säga åt oss att fly.  Vi kan känna känslor som varför gav jag mig in i det här, jag vill härifrån, nu är jag körd och andra liknande känslor.

Vi står ofta inför nya situationer och ju fler gånger vi gör det ju bättre blir vi på att använda andra delar av vår hjärna och bekämpa de signaler som kommer från amygdala. Ibland kan det också vara bra att medvetet bekämpa flyktkänslan. Möt din rädsla och se vad som händer. Jag har aldrig hoppat fallskärm men jag kan tänka mig att första gången som en person kliver ut från flygplanet och innan han/hon virvlar runt på flera tusen meters höjd finns en rädsla. Men driften i just den stunden, att få ”flyga” är större än rädslan.

Ofta är du och jag inte pionjärer inom ett område. Vi gör något som någon annan redan har gjort och kanske många innan oss. Vi vet att det går att hoppa från flera tusen meters höjd och överleva om man har en fallskärm. Vi vet också att en fallskärm brukar fungera. Eller jag ,som dyker, jag vet att jag kommer att kunna andas under vattnet med hjälp av den utrustning jag har. Det är otroligt sällan något går fel och skulle något gå fel så finns det reservrutiner att ta till.

Mycket av våra beteenden präglas när vi är barn. Men vi är inte barn längre, våra livssituationer har förändrats. Så det kan vara förnuftigt att fundera igenom vad det är som vi flyr från eller blir arga på ibland. Kanske är det bättre att stå upp och möta det okända. För visst har det hänt att du kastat dig in i något helt nytt och fått uppleva att det var alldeles fantastiskt trots att du innan bara ville därifrån. Det kan ha varit den där festen du inte ville gå på av någon anledning. När du sedan kommer hem på småtimmarna så mår du så fantastiskt och har haft så roligt. Du stod emot flyktkänslan och mötte istället det du inte ville för stunden. Du valde kanske en annan gång att inte bli arg på något du brukar bli arg på och står senare lite förvånad att allt löste sig så bra den här gången.

Så fundera igenom vad det är du inte vågat men gärna vill göra och fundera sedan på vad det är som stoppar dig. Troligen kommer du fram till att det inte är något speciellt som stoppar dig mer än du själv.

Fundera ett varv extra när du känner att det börjar koka i dig och du känner ilskan är på väg. Vad är det egentligen som gör dig arg? Är det verkligen något du behöver bli arg på?

 

Uffe